Spain, here I come!
Hit ska jag, underbara Torrevija.




Sommar?
Jag hoppas verkligen inte att det kommer fortsätta vara såhär höstigt väder. Det känns verkligen inte som sommar längre. Det känns nog okej trots allt, för nu har jag bokat en biljett till spanien om två veckor för att hälsa på Sarorna. När jag tänker på Spanien blir jag alldelles glad, jag längtar. Nu jobbar jag också, så jag missar ju inget när det regnar där ute. Dessutom kan det vara lite mysigt att sätta sig framför tv:n med en kopp varm choklad såhär nu när man är ledig och ändå inte har något bätre för sig.
Jag ska antagligen hem till Elin om en liten stund. Men eftersom att det är så kallt där ute känns det lite kämpigt att gå hem därifrån sen (Jag får skjuts dit, jag skyller på vädret). Får väl se vad som händer med kvällen. Men vare sig jag går hem till Elin eller inte ska det bli film. När jag kommer till Spanien får jag väl se till att ta vara på det fina vädret och sola och bada. Så kan det bli film på kvällarna där med. Jag längtar till Spanien och till sommaren. Sommaren är så speciell när den väl är varm, den lyser upp dagen och gör mig glad. När jag väl kommer till Spanien kan jag ju faktiskt välja, kolla på film eller vara ute i solen. Jag längtar sååååå. Men just nu känns det faktiskt mysigt att sitta framför tv:n med en filt och en kopp varm choklad. Regninga sommrar kan nog vara ganska bra trots allt........ibland iallafall.
Puss
Så sött.
Ett underbart sött linne från Urban outfitters. Tyvärr finns den bara kvar i storlek M
och L, men jag tänkte att M kanske funkar, vad tror ni? =)
Och Joella, detta hittade jag alldelles själv. ;)
Problem, problem, problem
Först gick det inte att jag bodde på ett ställe mned några kompisar, för att det skulle bli så "mycket ansvar" för 75 åriga mammas moster. Egentligen hade det ju faktiskt blivit mindre ansvar för henne, då vi istället hade kunnat hjälpa henne med maten och allt sånt där.
Idag skulle vi boka biljetter till England iallafall och så skulle jag bo hos min mormor och morfar och kanske hos några kusiner. Men neeeej, så blir det problem. Då helt plötsligt ska mina kusiner bort det datumet jag skulle komma. Så nu sket det sig. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Pappa ringde precis och sa att jag kujnde få numret till England och bestämma något annat datum. Men hur mycket tror dem man känner för det, när allt bara blir problem. Funderar på att bara skita i det nu. Jag orkar inte med dom. Just nu känns det bara som att dom är problem.
Too good to be true

Den mörka skuggan
Oro i kroppen. Rastlös i själen. Ångest i blodet. Cirkulerar runt, runt. Jag sitter där med högen av papper. Högen som bara växer och växer, som en våg en stormig höstdag. Högen som får mitt hjärtas slag öka, som en raket på väg upp i skyn. Högen som gör mig tvungen att välja. Jag ska börja på gymnasiet, men jag kan inte bestämma mig. Vilken linje ska jag gå? Och på vilken skola vill jag börja? Jag vet inte. Det är svårt, människan har ibland för mycket att välja på.
Varje dag måste vi göra val. Valen finns där som en mörk skugga över oss som ingen kan fly från.Jag tycker att det är svårt att välja. När jag valde skola valde jag rätt. När jag valde linje valde jag fel, så mu ska jag byta linje...Valen är nog det svåraste i livet. ....vad jag bara babblar, men hur som helst så är texten ovanför början på min essä. Min sista skoluppgift för den här terminen! :)